Mobilt liv med Susanne

Dagens Skivstång/Spinpass började i helt rätt stil. Första uppvärmningslåten var nämligen denna: 

 

När vi kom in i spinsalen, så dök denna pärla upp mitt i passet. Blev lite extra motstånd och fullt ös på denna frökens ben då. 

 

Nu ska jag ta bussen hem till mannen min och vänta på att han ska komma hem från sitt kvällsskift. Vi sover vanligen inte hos varandra mitt i veckorna, men vi passar på när tillfälle erbjuds. Han jobbar kvällsskiftet och jag har fridagar och vem kan då motstå kvalitetsmys mitt i vardagen.

Jag står just nu och väntar på bussen nere på stan. Det är förvisso knappt 2 timmar tills jag börjar jobba, men jag ska ducha och äta kvällsmat på jobbet istället för att stressa hem och cöra detsamma på knappt en timme innan jag ska till jobbet.

 

Ikväll har jag varit på Spinteknikutbildning på Friskis tillsammans med ett gäng andra spinvärdar. Jag gick utbildningen för ett par år sen, men kände att det var dags att fräscha upp kunskapsbanken lite. Det är alltid nyttigt. Vet inte om jag tycker att jag lärde mig något nytt och jag fick inga påpekanden under passet vi körde. Men det betyder inte att min spinteknik är perfekt.

 

I måndags värdade jag ett boxpass med sköna Ester som ledare. Svettigt skoj men jobbigt när man inte är van. Men jag måste öva ju. På måndag om 1, 5 vecka ska jag värda det igen och då ska jag ha en ny värd bredvod mig.  Det är hennes sista gång bredvid och hon kommer bli en bra utökning av Friskis-familjen. 

 

Igår var jag civilklädd på HIT. Så skoj pch så jobbigt! Och så skoj att träffa Leif som har lett passet jag värdat på det senaste året. Till hösten är han i en annan av Friskis lokaler och kör HIT, men utan mig som värd. Jag kommer att sakna passet och Leif.

 

Vet dock inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade in mig på Cirkelfysen nu ikväll då jag hade lite ont i både den ena och andra muskeln.  Men på passet gick jag och jag mår så bra jist nu. Frågan är bara om jag kommer vara orörlig eller inte i helgen. Tanken var ju att Nina och jag ska ut och springa på lördag. 

Jag är som sagt kattvakt åt min brorsdotters katt denna vecka. Lilla Grays bjuder på många roliga stunder. Nyss hade hon ett av sina tokryck och for mest runt i vardagsrummet, upp och ner i soffan och emellanåt anföll hon någon springa mellan soffkuddarna eller mina gosedjur eller kuddar. Jag önskar verkligen att jag inte vore allergisk mot katt, men nu är livet som det är och det är bara att acceptera. Lilla Grays är ju så mysig. Ska vara med överallt, precis som Festis. Och det ska kelas. Och kelar man inte, så ligger hon bredvid en. Mysfaktorn är hög i denna lägenhet för tillfället.

 

I söndags var jag med Nina på gymmet och då hon är gyminstruktör så utnyttjade jag henne lite. Vi tränade överkropp och det känns fortfarande i axlar, armar, bröst och rygg. Härligt!

 

Måndagen spenderades mest med Grays, men jag träffade även Mattias ett par timmar på kvällen. Vi spelade Nya Bondespelet och att sätta två trötta människor att spela spel är kanske inte det smartaste, men vad vi skrattade. Självklart vann jag och befäste yttligare min överlägsenhet i spel som Nya Bondespelet och Monopol.

 

Nu har jag precis lyft bort Grays från tangentbordet för andra gången, så det är bäst jag slutar skriva innan hon lägger sig över det igen. Misstänker att hon tycker att hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Ha en bra tisdag trots regnet.

Här har det varit full ruklle ett par dagar. Men det är samtidigt roligt när det är så.

 

I onsdags efter träningen hade jag min kompis Joakim över på middag. Det var mutan/betalningen för att han hjälpte mig plocka ihop en ny speldator. Vi hade jättetrevligt och skrattade och pratade mycket. Jag bjöd på kött i ugn med färsk spenat, röd- och vitlök och färska champinjoner serverat med ris och rödvin att dricka till. Till efterrätt bjöd jag på hallon- och rabarberpaj med massor av smuldeg på. Skulle kunnat vara mera smuldeg för man kan aldrig ha för mycket smuldeg på en paj enligt mig. Det blev ganska sent, men vi var båda lediga igår torsdag, så vad gjorde det.

 

Igår var jag hemma hos Mattias som bjöd mig på mat efter träningen. Först skulle jag egentligen bara komma över och fika, men han tyckte att då kunde han bjuda på lite mat så slapp jag äta något på stan innan jag kom över. Han bjöd på pasta med bacon- och lökpytt. Så gott och så enkelt. Efteråt fick jag en kopp te, precis som vi sagt i första början. Sen satt vi och pratade, skrattade och skämtade i vanlig ordning tills det blev sent. Tur att Mattias inte skulle börja tidigt på jobbet idag.

 

Idag har jag varit nere på Friskis, Big suprise!, och värdat ett Box-pass. För er som inte vet, så "slåss" man på passet. Nej inte riktigt, men man tränar i par med hjälp av enklare boxhandskar och mitsar. Det var grymt kul, precis som jag minns att Box-passen är. För många år sen när jag var ganska ny i stan, kom jag inspringandes på Friskis ca kl 16.25 varje tisdag för att vara med på Box-passet kl 16.30. De kände snart igen mig i receptionen, och de hade en biljett redo åt mig när jag kom. Det är service det.

 

Nu har jag precis ätit och ikväll väntar ölbowling med ett gäng glad, sköna värdar från Friskis. Det ska bli riktigt skoj även om jag inte är direkt duktig på bowling. Men vinna är inte allt. Inte alla gånger i alla fall.

 

Tyvärr har jag inte fått tillbaka min smarta telefon, för de har fortfarande inte fått hem några displayer till min lilla skönhet. Jag saknar verkligen att inte ha min kalender tillgänglig, men något superviktigt möte finns det i alla fall inte inbokat under nästa vecka, så då löser allt sig.

 

Händer mera  helgen, men det tar vi sen.

 

Ha en toppenhelg Goingar!

 

Som ni vet vid det här laget, så är jag ju värd på Friskis & Svettis i min stad. Som värd assisterar man ledaren på passet med ljudvolym, ljus, nya batterier till headsetet och på spiningen hjälper man även motionärer som behöver det med inställningarna av cykeln så de får ut det mesta av spinpasset. Det är även vi som tar hand om motionärer som gör illa sig eller säckar ihop under passet. Ni kanske minns när jag berättade om det som hände under Spin of Hope.

 

Idag efter spinpasset fick jag beröm av mannen som satt på cykeln bredvid mig. Han sa att jag var hjälpsam innan passet med inställningar av cykeln till de som behövde och observant. Han hade lagt märke till hur jag hoppat av cykeln i början av passet för att hjälpa en motionär att skruva åt sadeln. Vidare hade han sett hur jag kollade runt spinsalen ett par gånger under passets gång. Han tyckte att jag gjorde ett bra jobb, att jag visade ansvar.

 

Jag har fortfarande inte slutat le.

Ikväll kom jag äntligen iväg på mitt älskade Skivstång/Spin-pass som Jenny ledde. Som jag saknat hennes tuffa pass. Nej, det är inte riktigt lika tungt som ett Body Pump-pass, men det räcker och blir över ändå. Och med tanke på att jag körde Cirkelfys igår, så fick mina muskler veta att de lever idag. Särskilt benen.

Idag var jag såååå trött i axlarna efter Cirkelfysen. Härligt men lite jobbigt. Och jag är inbokad på Trx-pass imorgon. Ja ja, jag behöver veta att jag lever. Jag hade sen tidigare idag bestämt att jag skulle äta ugnspannkaka efter passet, men när jag stod och pratade med Håkan och Lisa, så blev jag sugen på plättar. Så det blev plättar. Såååå gott!

 

Att kunna vakna vid 07.00 och inse att man inte behövde gå upp, kändes lite konstigt.   Har liksom lite vagt förträngt hur det kånns, "vampyr" aom man är.

 

Min kompis Angela är här på besalternativet supeserverades detfrukosten tog vi det bara lugnt och gjorde ingenting. Efter lunchen blev det promenad ner på stan och en fika innan jag skulle värda mitt spinpass. På fiket blev det en massa prat om gamla minne som den gången när vi satt på samma fik och jag fick HV71-apelare att le stort och en massa annat.

 

Passet blev härligt jobbigt, precis som det ska vara. Nu längtar jag efter söndagens Cirkelfys och måndagens TRX-pass. Efter spinpasset gick jag hem och gjorde våfflor, precis som jag lovat. Till våfflorna serverades det glass för det fick jag alltid av farmor när jag var liten. 

Det var en rolig dag med massor av skratt, lite skön massage för axlar, rygg och nacke, massa svett, massa bra musik, många leenden och inspirerade människor. I min stad deltog 60 lag vilket gjorde att vi hade flest anmälda lag i hela Sverige för andra året i rad. Jag har sagt det förr och säger det igen: Friskis & Svettis är bäst. Lite tuffare, mycket roligare! Vi hade även en del sponsorer på plats som bjöd på olika saker.

Elever från Plusgymnasiet bjöd på massage

Oscar från LR Beauty & Health sminkade och gav tips

Team Rynkeby var där för att prata om sina olika cykelutmaningar som Vätterrundan och Cykla till Paris

FöretagsCatering bjöd på kaffe, te och frukt till alla motionärer

 

Jag var inte bara lagledare och deltagare för mitt jobb. Jag var naturligvis med som spinvärd på ett pass. Ja, egentligen två, men det som jag hoppade in på, blev ju inte slutfört då otäcka saker kan hända. Men mitt egna pass var dagens näst sista och då fick jag spinna ihop med bästa Caroline, precis som förr när hon ledde Skivstång/Spining. Superbra pass var det! Och sen var det till att snabbt svida om för att som deltagare för ett av jobbets lag vara med på härliga Johns Mello 2013-pass. Med fanns även 4 av Sveriges 5 Eurovision-vinnare. Jag antar att ni hör hur illa det rimmar med Susannes musiksmak, men jag ska göra en bekännelse. Även om jag inte ser på spektaklet, så måste jag erkänna att det dyker upp bra musik under det lite då och då. Så nu var det gjort. Passet var toppenbra och inte helt seriöst, då han lagt in lite rörelser och körsång. Men kul hade vi! Och jäklar vad jag var trött efteråt. För att inte tala om hur svettig jag var och nöjd jag var i själen.

 

 

Dagens snyggaste svettband

 

Efter varje pass lottades det ut pris från våra sponsorer. Och jag vann pris två gånger. Coolt! Jag som inte brukar vinna. Har svårt att få bra bilder på vinsterna, men det kommer.

 

Igår var jag med om något otäckt. När jag värdade ett pass under Spin of Hope, så rasade en kvinnlig motionär ihop. Hon satt bredvid mig och jag såg ur ögonvrån hur hon, som det såg ut i perfirin, klev av sin spincykel. När jag vände på huvudet så såg jag att hon hade satt fötterna i backen och bara hängde med armarna över styret och sjönk ihop. Tog väl någon sekund eller två innan hjärnan reagerade, men sen hoppade jag naturligtvis av min cykel och var framme hos henne. Hon skakade i hela kroppen och var ej kontaktbar. Jag tittade på mannen som satt på hennes andra sida och ropade på hjälp och han hoppade genast av sin cykel och hjälpte mig hålla i henne. Medan han höll henne sprang jag ut till receptionen och fick en av de ansvariga, som var första person jag såg, att ringa efter en ambulans. Sen tillbaka in i salen för att få bort henne från cykeln. En annan värd såg mig rusa ut och in ur salen och kom in efter mig och hjälpte oss att få bort henne från cykeln, vilket inte var det enklaste, och ut ur salen.

 

Bara någon meter utanför salen bestämde jag att hon kulle läggas ner och vi rullade över henne i sidoläge. Vem bryr sig om att hon eventuellt kan vara i vägen eller ge andra människor obehag när det handlar om att kanske rädda ett liv? När vi fått äver henne i sidoläge, såg vi att hon tuggade fradga och hade enormt stora pupiller. Hon skakade fortfarande i hela kroppen. Hon andades och hade puls, så det lugnade mig och de andra lite. Ledaren på det spinpasset kom ut ur salen strax efter oss, då hon kände motionären. Hon sa att kvinnan hade haft epilepsi som liten men att det hade växt bort, vilket tjejen som pratade med SOS-centralen kunde vidarebefodra till dom medan vi väntade på ambulansen.

 

Det kändes som en evighet medan vi väntade på ambulanspersonalen. Egentligen tror jag det tog max 10-12 minuter tills ambulanspersonalen var på plats bredvid oss hos kvinnan från det att vi ringde. Under tiden slutade kvinnan skaka men hon var fortfarande inte kontaktbar. Någon hade hämtat en handduk som vi la under kvinnans huvud och två filtar som vi la över henne. Lagom tills ambulanspersonalen var på plats kunde hon börja få ur sig ord och svara på frågor. Hon hade inget minne av vad som hade hänt, vilket jag kan förstå. Efter ytterligare kanske 10 minuter så låg hon på deras bår och de körde in henne till sjukhuset. Vi hade även samlat ihop hennes saker som de tog med sig in.

 

Naturligtvis kom jag ihåg att tacka mannen på cykeln bredvid för hjälpen. Och vi informerade folket som varit på passet att allt hade gått bra och att kvinnan hade åkt med ambulansen in till sjukhuset. De såg ju och/eller förstod att något hade hänt, då ledaren bara rusade ut och inte kom tillbaka och en annan ledare hade hoppat upp på ledarcykeln. Efteråt kan man knappt fatta att det hänt, verkligheten liksom rasar över en igen. Jag var inte med på resten av det spinpasset. Jag var alldeles för tagen av händelsen. En sak är jag stolt över dock. Och det är att jag reagerade som jag gjorde. Att jag reagerade snabbt, fick någon att ringa efter ambulans. Att jag fullkomligt ignorerade någons förslag om att bära henne lite mera ur vägen för folks blickar.

 

Ett stort tack vill jag rikta till alla som hjälpte mig och kvinnan och fanns där till ambulansen kom.

Helgen tillbraingade jag som sagt i Västerås hos Pamela efter att ha gjort en suprise-visit i Stockholm hos Malin. Fredagen gjorde vi inte så mycket utan slappade mest. Vi åkte en sväng ut till Jysk då Pamela behövde köpa lite extra täcken och kuddar då vi skulle bli ett antal nattgäster under natten mot söndagen. Sent på fredagskvällen kom hennes pojkvän Erika med tåget från Göteborg. Vi pratade och umgicks lite och jag gillade honom från första stund. Det blev en hyfsat tidig kväll, men en ganska sen frukost dagen efter.

 

På lördagen kom Eriks bror Gustav och hans sambo Caroline upp också och vid två-tiden så gick vi till Å för Afternoontea som Pamela och Anna hade beställt av dem. Anledningen till att vi samlades och firade vid den tiden är för att många av gästerna har barn, inklusive Anna, och då passade det dessutom flest. Där träffade jag Andreas med familj och Benny. Jag lärde känna dem, precis som Pamela, när jag läste 2,5 termin på högskolan i Västerås. Och det var riktigt skoj att se dem igen. Andreas har jag väl haft lite halvdan kontakt med genom åren tack vare Facebook, men Benny har det varit värre med. Senaste jag träffade honom och pratade med honom var för tre år sen när han ockuperade min soffa en natt när han for genom sta´n. Benny och jag insåg att vi måste bli bättre på kontakten. Vi får se hur det går. Det roliga med Benny och mig är att det är som vi sågs bara för någon månad sen, för det känns inte som vi förlorat varandra så att säga när vi väl ses. Intressant och roligt.

 

På lördag kväll gick Pamela, Erika, Gustav, Caroline och jag till Varda´ och åt middag. Maten var god, riktigt god och vi hade en mycket trevlig kväll. Lagom när vi hade ätit klart kom Anna och hennes man Nicolas och gjorde vi sällskap. Det vill säga vi betalade och gick vidare för att ta en drink. Vi hamnade på The Circus, ett ställe som är gjort för barhäng. Goda drinkar, bra och trevliga bartenders och härligt inrett. De spelade dock lite väl hög musik för att det ska vara ett barhäng, men annars var det som sagt toppen. Kvällen blev inte jättesen och vid halv ett/ett så låg vi alla på våra respektive sovplatser och sov. Själv tillbringade jag sista natten på soffan.

 

Som vanligt vaknade jag först på söndagen, men eftersom hungern inte gjort sig påmind i magen, så låg jag snällt kvar i soffan tills de andra började vakna. Fast när klockan närmade sig tjugo i elva, så var jag uppe och började röra på mig. Jag skulle lämna Pamelan lite mer än en timme senare då jag hade ett tåg att passa. Jag hann till mitt tåg i lugn och ro med magen full av frukost.

 

Tågresan gick bra och jag var tillbaka i staden vid 16.00 och kunde värda Cirkelfyspasset precis som det var tänkt. Med tanke på att jag inte hade tränat sen i onsdags, så hade jag massor av energi att göra av med. Men det märktes att jag hade haft alldeles för få sömntimmar under helgen.

 

Nu ska jag återgå till att ta hand om mitt hem. Ja, jag ska försöka i alla fall.

Veckan har vait helt ok. Har bestämt mig för att åka till Västerås nästa helg då jag blivit inbjuden till fest för att fira min kompis Pamela och hennes vän Anna, som jag faktiskt har haft som konfirmand en gång för längesen. Det ser jag fram emot, men först ska jobbhelgen jobbas förbi.

 

Träningen går som på räls även om jag har varit lite trött. Har blivit några extrapass som vanligt, men det är bara att se det som en utmaning och köra på. Veckan har sett ut så här:

Måndag: Spining - extrapass

Tisdag: Vila

Onsdag: HIT

Torsdag: Spining

Fredag (idag): Cirkelfys - extrapass

Lördag: Vila

Söndag: Cirkelfys som alla söndagar

 

Tanken är att vila på fredagar och sen köra Skivstång eller Skivstång/Spining på måndagar, så man kan väl säga att det egentligen bara var ett extrapass denna vecka. Men det känns som att det ofta blir ett extra spinpass varje vecka oavsett om jag vill eller inte. Eller så är jag för snäll och hoppar glatt in och värdar passen när andra inte kan. Fast jag räknar ju benhårt med att få igen det när jag väl behöver hjälp.

 

I övrigt har jag fått hem biljetten till Depeche Modes spelning i Köpenhamn vilket påminner mig om att jag kanske borde hämta ut mina biljetter till Bon Jovis spelning i Stockholm. Bara för att jag vill kunna se dem och längta lite mera.