Spin of Hope 2013
I lördags var det så äntligen dags för årets spiningevent: Spin of Hope 2013, ett samarbete mellan olika idrottsanläggningar och Barncancerfonden. I min stad var det Friskis & Svettis som var värd för eventet och har så varit i alla 5 åren. Jag var lagledare för de två lagen som var anmälda från mitt jobb och befann mig på plats hela dagen så när på när jag kilade iväg och åt vid 11.30. Tidig lunch? Jag åt frukost ca 06.00 på morgonen, så tro mig när jag säger att jag redan hade varit hungrig en timme.
Det kämpas på så svetten rinner
Per har fått upp tempot och pulsen på motionärerna
På Familjegympan dök det upp en krokodil och ett lejon, vilket var mycket uppskattat av både stora och små
Det var en rolig dag med massor av skratt, lite skön massage för axlar, rygg och nacke, massa svett, massa bra musik, många leenden och inspirerade människor. I min stad deltog 60 lag vilket gjorde att vi hade flest anmälda lag i hela Sverige för andra året i rad. Jag har sagt det förr och säger det igen: Friskis & Svettis är bäst. Lite tuffare, mycket roligare! Vi hade även en del sponsorer på plats som bjöd på olika saker.
Elever från Plusgymnasiet bjöd på massage
Gainomax bjöd på smakprover av olika bars samt ny dricka från Vitamin Well-serien efter varje pass
Oscar från LR Beauty & Health sminkade och gav tips
Team Rynkeby var där för att prata om sina olika cykelutmaningar som Vätterrundan och Cykla till Paris
FöretagsCatering bjöd på kaffe, te och frukt till alla motionärer
Jag var inte bara lagledare och deltagare för mitt jobb. Jag var naturligvis med som spinvärd på ett pass. Ja, egentligen två, men det som jag hoppade in på, blev ju inte slutfört då otäcka saker kan hända. Men mitt egna pass var dagens näst sista och då fick jag spinna ihop med bästa Caroline, precis som förr när hon ledde Skivstång/Spining. Superbra pass var det! Och sen var det till att snabbt svida om för att som deltagare för ett av jobbets lag vara med på härliga Johns Mello 2013-pass. Med fanns även 4 av Sveriges 5 Eurovision-vinnare. Jag antar att ni hör hur illa det rimmar med Susannes musiksmak, men jag ska göra en bekännelse. Även om jag inte ser på spektaklet, så måste jag erkänna att det dyker upp bra musik under det lite då och då. Så nu var det gjort. Passet var toppenbra och inte helt seriöst, då han lagt in lite rörelser och körsång. Men kul hade vi! Och jäklar vad jag var trött efteråt. För att inte tala om hur svettig jag var och nöjd jag var i själen.
Dagens snyggaste svettband
Sist men inte minst, lagledare Susanne efter två pass. Trött och svettig men lycklig i själen
Efter varje pass lottades det ut pris från våra sponsorer. Och jag vann pris två gånger. Coolt! Jag som inte brukar vinna. Har svårt att få bra bilder på vinsterna, men det kommer.
Och hela dagen, och alla andra dagar, kan man ta det lugnbt ute i loungen under vår glittrande discokula
Otäcka saker händer
Igår var jag med om något otäckt. När jag värdade ett pass under Spin of Hope, så rasade en kvinnlig motionär ihop. Hon satt bredvid mig och jag såg ur ögonvrån hur hon, som det såg ut i perfirin, klev av sin spincykel. När jag vände på huvudet så såg jag att hon hade satt fötterna i backen och bara hängde med armarna över styret och sjönk ihop. Tog väl någon sekund eller två innan hjärnan reagerade, men sen hoppade jag naturligtvis av min cykel och var framme hos henne. Hon skakade i hela kroppen och var ej kontaktbar. Jag tittade på mannen som satt på hennes andra sida och ropade på hjälp och han hoppade genast av sin cykel och hjälpte mig hålla i henne. Medan han höll henne sprang jag ut till receptionen och fick en av de ansvariga, som var första person jag såg, att ringa efter en ambulans. Sen tillbaka in i salen för att få bort henne från cykeln. En annan värd såg mig rusa ut och in ur salen och kom in efter mig och hjälpte oss att få bort henne från cykeln, vilket inte var det enklaste, och ut ur salen.
Bara någon meter utanför salen bestämde jag att hon kulle läggas ner och vi rullade över henne i sidoläge. Vem bryr sig om att hon eventuellt kan vara i vägen eller ge andra människor obehag när det handlar om att kanske rädda ett liv? När vi fått äver henne i sidoläge, såg vi att hon tuggade fradga och hade enormt stora pupiller. Hon skakade fortfarande i hela kroppen. Hon andades och hade puls, så det lugnade mig och de andra lite. Ledaren på det spinpasset kom ut ur salen strax efter oss, då hon kände motionären. Hon sa att kvinnan hade haft epilepsi som liten men att det hade växt bort, vilket tjejen som pratade med SOS-centralen kunde vidarebefodra till dom medan vi väntade på ambulansen.
Det kändes som en evighet medan vi väntade på ambulanspersonalen. Egentligen tror jag det tog max 10-12 minuter tills ambulanspersonalen var på plats bredvid oss hos kvinnan från det att vi ringde. Under tiden slutade kvinnan skaka men hon var fortfarande inte kontaktbar. Någon hade hämtat en handduk som vi la under kvinnans huvud och två filtar som vi la över henne. Lagom tills ambulanspersonalen var på plats kunde hon börja få ur sig ord och svara på frågor. Hon hade inget minne av vad som hade hänt, vilket jag kan förstå. Efter ytterligare kanske 10 minuter så låg hon på deras bår och de körde in henne till sjukhuset. Vi hade även samlat ihop hennes saker som de tog med sig in.
Naturligtvis kom jag ihåg att tacka mannen på cykeln bredvid för hjälpen. Och vi informerade folket som varit på passet att allt hade gått bra och att kvinnan hade åkt med ambulansen in till sjukhuset. De såg ju och/eller förstod att något hade hänt, då ledaren bara rusade ut och inte kom tillbaka och en annan ledare hade hoppat upp på ledarcykeln. Efteråt kan man knappt fatta att det hänt, verkligheten liksom rasar över en igen. Jag var inte med på resten av det spinpasset. Jag var alldeles för tagen av händelsen. En sak är jag stolt över dock. Och det är att jag reagerade som jag gjorde. Att jag reagerade snabbt, fick någon att ringa efter ambulans. Att jag fullkomligt ignorerade någons förslag om att bära henne lite mera ur vägen för folks blickar.
Ett stort tack vill jag rikta till alla som hjälpte mig och kvinnan och fanns där till ambulansen kom.
Spin of Hope 2013
Jag har precis avslutat ett samtal med företagets friskvårdsansvariga och gjort klart för två lag till Spin of Hope 2013. Så jäkla gött! Jag fick värsta endofinkicken nyss. Bara att inse att HIT-passet kommer klaras av av bara farten idag.
Spin of Hope är ett samarbete mellan Barncancerfonden och olika träningsanläggningar runt om i Sverige. I min stad är det Friskis & Svettis som är denna anläggning. Anmälningsavgiften för varje lag är 1500 kr och pengarna går oavkortat till Barncancerfonden.
Lite statestik sen starten av Spin of Hope:
Spin of Hope 2012
- 61 deltagande anläggningar på 53 orter
- 864 lag och snittet var 14,2 lag /anläggning
- Cirka 9.000 deltagare
- 1.392.540 kronor insamlat till Barncancerfonden
- Massmedialt värde 2.4 Mkr
Spin of Hope 2011
- 52 deltagande anläggningar på 47 orter
- 725 lag och snittet var 13,7 lag /anläggning
- Cirka 7.000 deltagare
- 1 102 850 kronor insamlat till Barncancerfonden
- Massmedialt värde 2,7 Mkr
Spin of Hope 2010
- 35 deltagande anläggningar på 32 orter
- 441 lag och snittet var 12,6 lag /anläggning
- Cirka 4.500 deltagare
- 789 328 kronor insamlat till Barncancerfonden
- Massmedialt värde 1,8 Mkr
Spin of Hope 2009
- 25 deltagande anläggningar på 24 orter
- 301 lag och snittet var 12,1 lag /anläggning
- Cirka 3.000 deltagare
- 551 272 kronor insamlat till Barncancerfonden
- Massmedialt värde 1,5 Mkr
Kan stolt meddela att Friskis & Svettis här i hemstaden har varit med sen starten. Så den 23 mars spinar vi för livet.
