Mobilt liv med Susanne

Idag har det ätits lyxfrukost. Har precis kommit hem från Hotell Savoy med Meénakshi. Nu är jag lite jobbigt mätt, men det är så det ska vara efter en hotellfrukost.

Idag var jag såååå trött i axlarna efter Cirkelfysen. Härligt men lite jobbigt. Och jag är inbokad på Trx-pass imorgon. Ja ja, jag behöver veta att jag lever. Jag hade sen tidigare idag bestämt att jag skulle äta ugnspannkaka efter passet, men när jag stod och pratade med Håkan och Lisa, så blev jag sugen på plättar. Så det blev plättar. Såååå gott!

 

Ligger i sängen och drar mig sen någon timme tillbaka. Ute i vardagsrummet hör jag Angelas mobil i harptoner tala om att det är dags att gå upp. Kanske skulle man resa på sig.....

Att kunna vakna vid 07.00 och inse att man inte behövde gå upp, kändes lite konstigt.   Har liksom lite vagt förträngt hur det kånns, "vampyr" aom man är.

 

Min kompis Angela är här på besalternativet supeserverades detfrukosten tog vi det bara lugnt och gjorde ingenting. Efter lunchen blev det promenad ner på stan och en fika innan jag skulle värda mitt spinpass. På fiket blev det en massa prat om gamla minne som den gången när vi satt på samma fik och jag fick HV71-apelare att le stort och en massa annat.

 

Passet blev härligt jobbigt, precis som det ska vara. Nu längtar jag efter söndagens Cirkelfys och måndagens TRX-pass. Efter spinpasset gick jag hem och gjorde våfflor, precis som jag lovat. Till våfflorna serverades det glass för det fick jag alltid av farmor när jag var liten. 

Ja, för mig är det i alla fall det. Gissa om jag kommer att ha det gott i Köpenhamn sen i juni med pengarna jag tjänar denna helg.

 

Men innan dess blir det av mig en hett efterlängtad konsert med Bon Jovi, systerdotterns och tillika gudbarnets student och sen konserten med Depeche Mode. Och på onsdag kommer bästa Aja till stan och hälsar på ett par dagar.  Det ska bli grymt trevligt!

 

Och imorgon är det lunch/middag hemma hos mamma som varje Annandag Påsk med familjen. Lammstek med vitlök i, gele i olika smaker, syltlök, potatis och sås. Ja, det blir säkert kaninmat också, men den kan man ju alltid hoppa över. Mammas lammstek är suveränt god. Även folk som påstår att lamm smakar kofta borde få smaka den. De skulle snart inse att lamm är grymt gott.

 

Nu ska jag tugga i mig det sista av mina ägg och kaviarmackor. Lite kvällsmat så här efter söndagens traditionella Cirkelfyspass med bästa Helena. Sen blir det jobbet. Inatt vill jag inte packa sopsäckar med tompaket, så låt oss hoppas att de fått ordning på maskinen jag kör denna vecka.

Detta får ni inte missa 

Det var en rolig dag med massor av skratt, lite skön massage för axlar, rygg och nacke, massa svett, massa bra musik, många leenden och inspirerade människor. I min stad deltog 60 lag vilket gjorde att vi hade flest anmälda lag i hela Sverige för andra året i rad. Jag har sagt det förr och säger det igen: Friskis & Svettis är bäst. Lite tuffare, mycket roligare! Vi hade även en del sponsorer på plats som bjöd på olika saker.

Elever från Plusgymnasiet bjöd på massage

Oscar från LR Beauty & Health sminkade och gav tips

Team Rynkeby var där för att prata om sina olika cykelutmaningar som Vätterrundan och Cykla till Paris

FöretagsCatering bjöd på kaffe, te och frukt till alla motionärer

 

Jag var inte bara lagledare och deltagare för mitt jobb. Jag var naturligvis med som spinvärd på ett pass. Ja, egentligen två, men det som jag hoppade in på, blev ju inte slutfört då otäcka saker kan hända. Men mitt egna pass var dagens näst sista och då fick jag spinna ihop med bästa Caroline, precis som förr när hon ledde Skivstång/Spining. Superbra pass var det! Och sen var det till att snabbt svida om för att som deltagare för ett av jobbets lag vara med på härliga Johns Mello 2013-pass. Med fanns även 4 av Sveriges 5 Eurovision-vinnare. Jag antar att ni hör hur illa det rimmar med Susannes musiksmak, men jag ska göra en bekännelse. Även om jag inte ser på spektaklet, så måste jag erkänna att det dyker upp bra musik under det lite då och då. Så nu var det gjort. Passet var toppenbra och inte helt seriöst, då han lagt in lite rörelser och körsång. Men kul hade vi! Och jäklar vad jag var trött efteråt. För att inte tala om hur svettig jag var och nöjd jag var i själen.

 

 

Dagens snyggaste svettband

 

Efter varje pass lottades det ut pris från våra sponsorer. Och jag vann pris två gånger. Coolt! Jag som inte brukar vinna. Har svårt att få bra bilder på vinsterna, men det kommer.

 

Igår var jag med om något otäckt. När jag värdade ett pass under Spin of Hope, så rasade en kvinnlig motionär ihop. Hon satt bredvid mig och jag såg ur ögonvrån hur hon, som det såg ut i perfirin, klev av sin spincykel. När jag vände på huvudet så såg jag att hon hade satt fötterna i backen och bara hängde med armarna över styret och sjönk ihop. Tog väl någon sekund eller två innan hjärnan reagerade, men sen hoppade jag naturligtvis av min cykel och var framme hos henne. Hon skakade i hela kroppen och var ej kontaktbar. Jag tittade på mannen som satt på hennes andra sida och ropade på hjälp och han hoppade genast av sin cykel och hjälpte mig hålla i henne. Medan han höll henne sprang jag ut till receptionen och fick en av de ansvariga, som var första person jag såg, att ringa efter en ambulans. Sen tillbaka in i salen för att få bort henne från cykeln. En annan värd såg mig rusa ut och in ur salen och kom in efter mig och hjälpte oss att få bort henne från cykeln, vilket inte var det enklaste, och ut ur salen.

 

Bara någon meter utanför salen bestämde jag att hon kulle läggas ner och vi rullade över henne i sidoläge. Vem bryr sig om att hon eventuellt kan vara i vägen eller ge andra människor obehag när det handlar om att kanske rädda ett liv? När vi fått äver henne i sidoläge, såg vi att hon tuggade fradga och hade enormt stora pupiller. Hon skakade fortfarande i hela kroppen. Hon andades och hade puls, så det lugnade mig och de andra lite. Ledaren på det spinpasset kom ut ur salen strax efter oss, då hon kände motionären. Hon sa att kvinnan hade haft epilepsi som liten men att det hade växt bort, vilket tjejen som pratade med SOS-centralen kunde vidarebefodra till dom medan vi väntade på ambulansen.

 

Det kändes som en evighet medan vi väntade på ambulanspersonalen. Egentligen tror jag det tog max 10-12 minuter tills ambulanspersonalen var på plats bredvid oss hos kvinnan från det att vi ringde. Under tiden slutade kvinnan skaka men hon var fortfarande inte kontaktbar. Någon hade hämtat en handduk som vi la under kvinnans huvud och två filtar som vi la över henne. Lagom tills ambulanspersonalen var på plats kunde hon börja få ur sig ord och svara på frågor. Hon hade inget minne av vad som hade hänt, vilket jag kan förstå. Efter ytterligare kanske 10 minuter så låg hon på deras bår och de körde in henne till sjukhuset. Vi hade även samlat ihop hennes saker som de tog med sig in.

 

Naturligtvis kom jag ihåg att tacka mannen på cykeln bredvid för hjälpen. Och vi informerade folket som varit på passet att allt hade gått bra och att kvinnan hade åkt med ambulansen in till sjukhuset. De såg ju och/eller förstod att något hade hänt, då ledaren bara rusade ut och inte kom tillbaka och en annan ledare hade hoppat upp på ledarcykeln. Efteråt kan man knappt fatta att det hänt, verkligheten liksom rasar över en igen. Jag var inte med på resten av det spinpasset. Jag var alldeles för tagen av händelsen. En sak är jag stolt över dock. Och det är att jag reagerade som jag gjorde. Att jag reagerade snabbt, fick någon att ringa efter ambulans. Att jag fullkomligt ignorerade någons förslag om att bära henne lite mera ur vägen för folks blickar.

 

Ett stort tack vill jag rikta till alla som hjälpte mig och kvinnan och fanns där till ambulansen kom.

Det var det, nu är det över. HV71 har spelat färdigt för denna säsong. Finns inte så mycket mer att säga.

Senaste tiden när jag ringt till någons mobiltelefon har jag möts av detta: 

Ja, fast utan pratet då och bara sången. Undrar om cybervärlden försöker tala om något för mig?

Nu behöver inte min Depeche Mode-biljett känna sig ensam längre där den sitter på kylskåpet. Den har numera fått sällskap av två Bon Jovi-biljetter som jag äntligen hämtade ut idag. Åååhhhh, så jag längtar!!!!!

Ja, inte riktigt än, men resan blir mer och mer verklighet för nu har jag precis beställt tågbiljetterna. Nu är det bara hotellet kvar, sen är det klart och bara väskan som ska packas. Jag längtar.....

I snart två år har en vän till mig kämpat mot cancern i magen, men just nu ser det inte ljust ut. Och för snart två veckor sen fick jag veta att en annan vän har leukimi och ikväll fick jag veta att det är allvarligt. Jävla vidriga sjukdom! Just nu känns inget speciellt viktigt. Vi ska ju alla dö en gång, förr eller senare......

 

Kvällen har varit tv- och datorfri, fast helt bort ur cyberrymden är jag ju inte tack vare lilla nallen.  Men det är riktigt skönt att inte sitta framför datorn eller se en film som jag oftast gör mina lediga kvällar och nätter. Ska strax återgå till min bok. Ska bara skriva klart detta och sen tugga lite på tandborsten. Kanske borde äta något dock innan. Min mage är lite hungrig och man ska inte gå och lägga sig hungrig, för då sover man inge bra och troligen vaknar man dessutom mitt inatten ännu hungrigare. Jag gör i alla fall.

När som helst släpps pucken I Kinnarps i första kvartsfinalen mellan HV71-Linköping. Som jag har längtat efter detta! Och därför befinner jag mig till min stora glädje hemma i soffan där jag laddat med te, halstabletter och glass. Kom igen nu HV, spöa Linköpingspojkarna på sann HV-manér. Forza HV!

Jag kan inte tänka mig att Ms Hanna har missat detta, men utifall så har du länken här

 

Min mamma har sagt att man inte får svära, så ok då. Men det är precis vad jag tycker om min förkylning. Ligger hemma igen, däckad med snorig tjock näsa, lite halsont och huvudvärk så troligen fin feber också. Ska försöka sova lite nu, men sen ska jag försöka ta mig till affären. SJukanmälde mig till jobbet för en stund sen. Fick order att stanna hemma de tre dagarna jag har kvar innan jag blir schemalagt ledig på onsdag morgon. Jag höll med, hade inte så mycket val kände jag.

 

Nej, livet är verkligen inte alls rättvist just nu enligt mig.